För det första skulle jag säga att vi får en väldigt subjektiv bild av världen eftersom att boken bara innehåller Glas tankar och syn på allt. Vi får endast veta vad som rör sig i Doktor Glas egna huvud, även om han själv filosoferar en del om vad han tror andra tänker. Vi vet ju hur olika vi kan tolka händelser i livet, antagligen skulle berättelsen se annorlunda ut om allt var taget från till exempel Helga Gregorius anteckningar. Personligen känner jag att det är lätt tänka som Glas själv om personerna även om vi bara vet en lite del av dem, det som Glas skriver i sina anteckningar. Man lär känna Doktor Glas bra jämfört med andra typer av romaner som istället är skrivna i tredjepersonsperspektiv. Nu är det Glas själv som är det viktiga, i andra romaner är det ofta lite mer fokus på själv storyn än på tankar och känslor. Det känns som Doktor Glas är en åskådare till livet och inte är helt delaktig i det med egna mål. Jag tycker att boken blir mer intressan då den är skriven i dagboksform, det blir djupare tankar och analyser och man får veta i precis vilka banor Glas tänker och hur han drar paralleller till band annat tidigare händeler i livet.
Det du säger stämmer mycket bra ur min synvinkel också. Det begränsade perspektivet ger oss en enkel och enkelriktad syn på världen. Detta ger dock utrymme för en djupare diskussion i romanen, vilket just ger plats för hans tankar om omvärlden. Detta vore svårare att lyfta fram om flera perspektiv vore inblandade. Vi får ett perspektiv av världen ur en bildad mans synvinkel, ett viktigt perspektiv.
SvaraRadera