Det är ju en massa snack om hur han aldrig kommer få vara tillsammans med Helga och han är så väldigt sorgsen. Det är också en massa snack tidigare i boken om hur han inte är rädd för att dö (om jag minns rätt). Slutet i boken är alltså en metafor får hur snön, vintern, livets slut helt enkelt, gärna får komma. Glas har levt klart nu, ingen idé att dröja kvar i världen, typ liksom. : )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.