Man märker verkligen att denna bok är en typiskt roman, man får verkligen känslan att Doktor glas är en typisk romantiker, då han ständigt diskuterar djupare tankar och idéer. Han drömmer sig ofta iväg och tycker om att filosofera om världsliga och moraliska frågor, så som finns gud? eller är det rätt att döda? Han frågarsätter ständigt sig själv, sina val och och blir nästan aldrig nöjd med vad han än väljer. Även om han har denna dystra och mörka sida så är han på samma gång en är han en livsnjutare, han tycker t.ex. om att ta ett glas vin på sommarkvällen. Detta visar tydliga drag av en roman.
Som jag sa är han väldigt filosofisk och skriver ner de flesta av sina tankar i sin dagbok, som då är egentligen är själva boken isäg. Han motiverar tankarna han skriver i boken genom att skriva "Jag skriver inte ner alla mina tankar här. Jag skriver sällan ner en tanke första gången den kommer till mig. Jag väntar och ser, om den kommer igen"
Ett annat exempel på hans mer romantiska sida kan man se i hans eviga längtan efter kärleken. Han beskriver sin längtan filosofiskt och man kan nästan känna hans desperation efter att ha någon i livet när han skriver "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och förakta. Man vill ingiva människor någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakta till vad pris som helst."
Man märker verkligen de djupa filosofiska tankarna som författaren använder i sitt skrivande. Han diskuterar saker som man aldrig tänker på men alltid vill veta svaret på och tar gång på gång upp häpnadsväckande citat som nästan sätter sig fast i tankarna. Som "Plikten, vilken förträfflig skärm att krypa bakom för att slippa göra det, som bör göras.
Tillsist vill jag bara säga att om inte Doktor Glas inte är en roman där Dr Glas inte är en typsik romantiker så vet jag inte vad som är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.