Doktor Glas är en dagboksroman. Vad är utmärkande för denna typ av roman?

Att Doktor Glas är en dagboksroman förstår man ganska snart när man börjar läsa den. Den är skriven nästan precis som en dagbok, dock är den inte skriven varje dag i romanen. En dagboksroman utmärker sig mycket på det sätt att den först och främst är skriven i ”jag-form”. Den är även väldigt personlig och realistisk till skillnad från många andra böcker. I denna roman får man reda på saker och ting som kretsar kring Glas, hur hans liv ser ut samt hur han tänker kring allt och alla. Glas reflekterar även väldigt mycket om det som händer honom och han återblickar ofta tillbaka till sin ungdom. Det gör att man får en liten överblick över hans tidigare liv. I boken blir man själv väldigt insatt i hans roll och får chansen att se allt utifrån hans ögon och perspektiv. Glas är en åskådare av sitt eget liv och man får chansen att leva sig in i det med honom.

En sak jag tänker på är att när man läser allt från Doktor Glas tankar blir det lätt ganska instängt och man får bara veta vad just han tycker och tänker om allt. Det gör att man missar själva helheten och hur andra människor ser på honom, även om man själv får en hyfsad bild av det. Jag tycker ändå att det är bra att boken är skriven i dagboksform, eftersom jag tror boken hade nog blivit rätt tråkig annars. Glas personlighet är för det första ganska grå och han gör inte så mycket intressanta aktiviteter om dagarna. Det som är intressant är dock hans tankar och då man får följa med i hans analyser samt hur han tänker kring det här med pastor Gregorius, moral och att döda en annan människa.