Mord - idéen uppenbarade sig först för Glas i en dröm. Tanken utvecklades till ett tankeexperiment, likt ”what if” funderingar. Men ju mer han ”vägde och prövade” desto tydligare blev det att det inte fanns någon annan lösning. Han kom fram med en mordplan.
När det väl kom ett tillfälle att genomföra planen klarade Glas inte av det. ”Inte nu, inte nu. En annan gång, inte nu” (sid. 110). När Glas fick syn på Gregorius blev han yr och fick kväljningar. Detta eftersom Glas inte var psykiskt beredd på att begå mord då han trodde att Gregorius fortfarande var bortrest. Efter ”misslyckandet” verkade det som att Glas tvekade på planen då han blev mycket besviken på sig själv.
Glas träffade på Helga gråtandes en eftermiddag några dagar efter Gregorius återkomst. Hon berättade om sin vilja att dö då livet inte har något kvar att erbjuda. Inget av de två valen hon har, stanna eller resa, skulle leda till ett lyckligare liv. Glas försökte trösta henne med ord han själv fann löjliga. Om ingen hjälp kommer, den hjälpen Glas planerat, vad spelar då uppmuntrande ord för roll? Det enda sättet Helga kan bli fri från giftermålet, fri att göra livet värt att leva igen, är med hjälp från Glas. Därför bestämmer Glas sig, ännu en gång, att hjälpa Helga.
Så snart ett nytt tillfälle till att agera kom grep Glas tag i chansen. Den här gången var han beredd och bestämd. Han utförde planen som planerat. Gregorius var död.
Är det inte ganska hemskt hur man kan övertala sig själv till att göra något som man aldrig tidigare hade viljat göra, något man egentligen tycker är både etiskt och moraliskt fel. Jag förstår att han ser den gråtande Helga som en ursäkt att göra det, men är inte det lite väll mycket att ta på sina axlar. Jag menar hade jag mördat personer som jag inte tyckte om så skulle det förmodligen inte ha dött någon men ni förstår poängen bara för att man inte tycker en person kan man inte mörda han/henne.
SvaraRaderaHur långt ska det behöva gå för att det ska vara "den sista utvägen" jag tycker ändå att något annat att mörda den stackars karlen skulle vara på sin plats. Även om jag inte heller tyckte att han verkade som en jätte trevlig person så tycker jag inte det ger Glas rätten att leka gud.
Eller vad tycker ni? Är det rätt att död en person om man vill rädda en annan person från en jobbig situation? Vart går gränsen mellan rätt och fel?